Den där tonårsförälskelsen

Den där tonårsförälskelsen, jag har också haft den. Den där som får dig att tro att det ni har tillsammans är unikt, får dig att tänka att ”vi två är det största som hänt”, att ”vi har något som ingen annan någonsin kan få”. Just då upplevde miljontals andra samma sak fast det låtsades du såklart inte om.

Du tänker: det är såhär det alltid måste vara, annars dör jag. Du undrar om du verkligen levde innan denna feber. Du är uppe på natten och längtar, går till skolan men kan ändå bara tänka på en enda person och längta därifrån.

Och ingen annan fattar när du berättar men du berättar i alla fall för du känner att det här kan du inte hålla inne på när det bubblar så i magen. Du hinner inte bry dig om någon annan än dig själv och är mindre med dina vänner fast du känner dig ändå aldrig ensam för du är älskad.

Du ligger i sängen och blundar, tänker dig honom bredvid och saknar och ringer flera gånger fast ingen svarar och det gör så ont i magen. Du somnar och vaknar klockan tre när det ringer och du glömmer att du någonsin varit arg för du smälter vid ljudet av den där underbara rösten.

När ni väl träffas efter timtal av resor blir det kyssar och du kan inte behärska dina händer. Känner endast lycka och du känner att: försvinner du då dör jag, fast du kommer ju aldrig lämna mig ändå. Tänker: håll mig hårt och släpp mig inte. Kom så nära som det går och förbli där för vi är det bästa som hänt, du är den enda jag vill ha och jag vill att du ska känna när jag andas och jag vill känna ditt hjärta.

Men sedan står du där vid bussen igen, gråter som om du stod inför döden. Du undrar vad du gjort för att förtjäna att bo tio timmar bort från den du vill ha så oerhört nära. Du undrar om det är värt det, men tänker ändå att såklart det är, fast efter ett tag inser han kanske att det inte är det.

Då blir du helt förstörd och kan inte äta eller skratta eller sova men det går över trots att du aldrig trodde att det skulle sluta göra ont när du hör låtarna, när du känner dofterna, när du tänker tankarna, när du är på platserna. Trots att du aldrig trodde att du skulle sluta vilja ha den som du en gång älskade och som älskade dig tillbaks.