Följa John

En man och en kvinna går framför mig på väg in i stormarknadens entré. Kvinnan flera meter bakom mannen, som styr en kundvagn. Hon säger "Du kan inte gå så fort!" och anstränger sig för att hinna med hans raska tempo. Han säger, högt och överlägset, utan att vrida huvudet bakåt en enda centimeter "Jo kan, kan jag allt". Det blir tyst i några sekunder och enligt honom har han nog fått sista ordet i det här så kallade samtalet mellan två vuxna individer.Jag blir den enda som befinner mig inom hörhåll för det kvinnan svarar. Som om hon talade till sig själv säger hon: "Inte om du vill ha med mig".

Varför sa hon det inte så att han också kunde höra? Troligtvis för att det där var en vardaglig händelse som hon inom en snar framtid ändå skulle glömma bort. Jag har svårt att föreställa mig dem med ombytta roller, för det skulle ju vara rätt omanligt att gå flera steg bakom "sin" kvinna som dessutom gör muskeljobbet: styr en tom vagn. Alla skulle stirra och bli äcklade i sin undran över hans sexualitet. 

Hur hade det gått om kvinnan hade uttryckt sig utan syftningsfel då? Om meningen inte gick att tolka på annat sätt än: Sakta ner för jag hinner inte med dig. Skulle något vara annorlunda då? Det vet ingen, varken på denna jord eller någon annan stans, och ej heller spelar det roll. Mannen förstod precis vad hon ville men struntade i det samt både osynliggjorde henne med sitt kroppsspråk och förlöjligade henne genom sina ord. Inför publik dessutom. 

Hans snärtiga comeback översatt till ett mognare språk: Jag gör minsann som jag vill oavsett din åsikt. 

Budskapet förblir trotsande. Som ett litet barn mot sin mamma. Väx upp Johnnyboy, du förminskar dig själv genom att behöva förminska andra.