Oavsett var han befinner sig, så kan han inte sluta existera
i relation till dig. Han kan klippa loss alla navelsträngar och låtsas som om
du inte finns. Han kan välja att aldrig se dig någonsin. Han kan dö men idén av
honom överlever. Du kan däremot aldrig bli kvitt realiteten att han alltid
antingen kommer vara närvarande eller frånvarande. Aldrig varken eller. Han kan
aldrig någonsin sluta existera som koncept. Det går inte att glömma bort att
samtidigt med varje barn bildas två föräldrar, och en av dem är han: Din pappa.
Det han gör påverkar dig, samtidigt som det han inte gör
påverkar dig. Det han säger påverkar dig, samtidigt som det han inte säger
påverkar dig. Han har varit med och skapat en film, ditt liv, där han skrivit en av
huvudrollerna till sig själv. Antingen tar han på sig sitt ansvar i det
här livslånga projektet och gör vad som krävs, eller så struntar han i sina obligationer.
Bryr sig inte om huruvida en ersättare kommer infinna sig eller ej. Lämnar
antingen saknad eller avsaknad bakom sig.
Varför har pappa så stor makt? Varför blev du sedan födseln
skuldsatt och varför förväntas du vara tacksam för ett samtal varannan månad
där du automatiskt säger "det går bra i skolan jag mår bra de andra hälsar"? Varför kan du inte själv
välja, vilken man i ditt liv, som ska vara den mest viktiga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar