Du hamnar mitt emot honom på bussen och vet inte var du ska
titta för att verka oberörd, för att dölja att du i verkligheten bryr dig
jättemycket. Ignorerar du att han är där och tittar ut genom fönstret framstår
du osäker och smärtsamt intresserad. Och för varje gång du flackar med blicken
och den eventuellt av misstag råkar nuddar hans är du det ännu mer.
Han ska självklart av på samma hållplats men du kliver ut på
gatan först. Du går snabbt och får absolut inte halka. Håller krampaktigt i
kjolen med ena handen för att den inte ska åka upp. Undrar om han iakttar.
Samma sak är det i skolans korridorer när du ser honom: du
vet inte om det är bättre att hälsa, nicka, le eller stirra precis rakt fram. Oavsett
vad du väljer kommer du ångra dig sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar