Varför och varför ska kvinnodagen vara en dag för kamp medan
mansdagen är en hyllning?
Faller Internationella Kvinnodagen in under samma
kategori som Försöksdjurens Dag, Värnlösa Barns Dag, Vänsterhäntas Dag, Världsdiabetesdagen
och Världsmiljödagen? Alltså: Är kvinnor offer, avvikande, en minoritet?
Vi är varken avvikande eller en minoritet, och så fort ordet
offer nämns så innebär det att för att vara politiskt korrekt ska man ”tycka
synd om”. Visst, det är synd att
samhället ser ut såhär och det är precis därför kvinnodagen automatiskt handlar
om kamp istället för hyllning. Att hylla kvinnornas situation idag vore ett
hån, men att hylla och höja upp varenda enskild kvinna för henne själv, är enligt mig inte mer
än rätt! Jag vill kunna säga "Grattis på kvinnodagen" utan att undra vad jag
håller på med.
Internationella Kvinnodagen ska väl inte finnas till för att
vi som hör till det kvinnliga könet ska känna press och ansvar att ta vår strid för ett jämställt samhälle? Den borde vara
som Mors Dag. Där är det ingen politik inblandad, utan istället uppskattar man
och ger extra mycket kärlek till mödrar i sin omgivning. Det borde väl inte
vara så svårt att uppskatta och ge kärlek till alla kvinnor i sin omgivning en dag om året? Det är inte bara (en gång) fertila
och reproducerande individer som förtjänar erkännande här i världen.
Den enda icke-kristna temadagen jag känner till i Sverige,
som på något firar en kvinna, är kronprinsessan Victorias födelsedag. Tur som
attan att det inte var en kronprins vi hade då, för i så fall hade det funnits noll och
ingen alls.
Räcker det inte med till exempel Internationella Dagen För Mänskliga
Rättigheter? För kvinnor är ju faktiskt lika mycket människor som män, och eftersom vi alla, teoretiskt sett är överens om att människor ska ha samma rättigheter, kan vi ju slopa könsdagarna rakt av och låta alla vara med och kramas till Imagine av
John Lennon den tionde december istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar