fredag 8 mars 2013

Grattis på kvinnodagen har jag sagt till flera personer idag. Men vadå grattis?

Det ska inte ens behöva finnas en internationell kvinnodag. I alla fall inte en som har med politik att göra, som är menad att uppmärksamma ojämställdhet och därmed kvinnans samhälleliga situation i relation till mannens. Inte medan mansdagen (Ja, den finns och instiftades tydligen av några kränkta män för fjorton år sedan, men den ingår i alla fall inte i min almanacka!) är till för att bl.a. belysa mannens positiva bidrag till mänskligheten.

Varför och varför ska kvinnodagen vara en dag för kamp medan mansdagen är en hyllning?

Faller Internationella Kvinnodagen in under samma kategori som Försöksdjurens Dag, Värnlösa Barns Dag, Vänsterhäntas Dag, Världsdiabetesdagen och Världsmiljödagen? Alltså: Är kvinnor offer, avvikande, en minoritet?

Vi är varken avvikande eller en minoritet, och så fort ordet offer nämns så innebär det att för att vara politiskt korrekt ska man ”tycka synd om”. Visst, det är synd att samhället ser ut såhär och det är precis därför kvinnodagen automatiskt handlar om kamp istället för hyllning. Att hylla kvinnornas situation idag vore ett hån, men att hylla och höja upp varenda enskild kvinna för henne själv, är enligt mig inte mer än rätt! Jag vill kunna säga "Grattis på kvinnodagen" utan att undra vad jag håller på med.

Internationella Kvinnodagen ska väl inte finnas till för att vi som hör till det kvinnliga könet ska känna press och ansvar att ta vår strid för ett jämställt samhälle? Den borde vara som Mors Dag. Där är det ingen politik inblandad, utan istället uppskattar man och ger extra mycket kärlek till mödrar i sin omgivning. Det borde väl inte vara så svårt att uppskatta och ge kärlek till alla kvinnor i sin omgivning en dag om året? Det är inte bara (en gång) fertila och reproducerande individer som förtjänar erkännande här i världen. 

Den enda icke-kristna temadagen jag känner till i Sverige, som på något firar en kvinna, är kronprinsessan Victorias födelsedag. Tur som attan att det inte var en kronprins vi hade då, för i så fall hade det funnits noll och ingen alls. 

Räcker det inte med till exempel Internationella Dagen För Mänskliga Rättigheter? För kvinnor är ju faktiskt lika mycket människor som män, och eftersom vi alla, teoretiskt sett är överens om att människor ska ha samma rättigheter, kan vi ju slopa könsdagarna rakt av och låta alla vara med och kramas till Imagine av John Lennon den tionde december istället.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar