När

15 juli 2012

När man vaknar fast man redan är vaken. När man har ont i magen men inte vet om det är ångest. När ingen frågar om man vill vara med, när man bara flyter med. När man glömmer vem man vill träffa och vem man helst vill slippa. När man glömmer vad som är vardag.

När man tappar viljan, när man tar emot hoppet, när man hoppar ner i djupet. När man inte vet vilka som är ens riktiga vänner för de aldrig ringer. När man inte står ut med sig själv. När man bara vill vara för sig själv. När man täcker fönstret, när man öppnar ytterdörren, när man tar stegen ner för trappan. När man tittar sig i spegeln och blir besviken. När man inte känner igen sig själv.

När man målar bilder som inte betyder någonting. När man försöker uppehålla sig själv med obetydligheter. När det gör ont och ont och ont och man hör hjärtslagen. När det känns som om huvudet är fyllt av bomull. När man sover för lite och vaknar och glömmer bort vart man ska idag. När det bara är en månad kvar.

När man är rädd för sitt liv. När man vill höra en röst men får ord på en skärm som om det betyder någonting. När man vill prata fast inte har någon att prata med om allting. När man är tom, när allt tar slut, när man vill fyllas av någonting. När tankarna snubblar, när man kippar efter luft, när ingenting är lugnt runtomkring.

När man vaknar och känner skuld över att man lever. När man inte känner motivation fast man vet att man borde fortsätta. När man ändrar åsikt men ingen tar reda på det. När man mår dåligt, har ångest och gråter men ingen vet om det. När man bränner sig in på benet. När man skäms över det man tror att ingen annan än man själv känner.