Mina svarta kläder

Fabriken producerar rörelser ikväll. Det spelar ingen roll om lamporna tänds för luggen täcker ögonen.

 Jag sluter dem och glömmer bort var jag tar stopp. Där står jag och dansar som om det inte fanns någon annan. Folk kommer minnas allt utom mitt namn, kommer ha min klänning på näthinnan. 

Bryr mig inte om blickar: jag är självklar. Behöver inte reflektera: vet redan att alla här vänder ut och in på mig i sina tankar. Ingenting är stort under småtimmar, men musiken klipper av sin pulsådra snart.

Livet startar och jag blir medveten om allt. Ångesten som aldrig fanns där kommer tillbaks

Anser de mig värdig av, tror de att jag förtjänar: mina svarta kläder.