Kluven

Jag försöker fylla tillvaron med glitter skratt avslappnade axlar

Magen med te lakrits choklad vitlökspasta

Vet inte om jag lyckas

När lägenheten är tyst och rummet mörkt

Undrar jag varför jag inte dammsuger

Varför mitt skrivbord väller över med papper som faller

Ner på golvet när jag smäller igen dörren

Varför jag är så orkeslös och svag som inte klarar mig utan kaffe 14.10 tisdagar

Finner mig själv upptagen dagtid

Alla vardagar ovetande ignorerande av kvällens kommande känsla

I magen som kommer till följd av för få tankar ägnade åt ”det viktiga”

Som inte är att överleva enligt största delen av mitt samvete

Kan inte reda ut trådarna i mitt huvud

De bildar ett nät ett mönster nu som inte är vackert

Kan inte skriva mellan raderna på dagboksbladen

De fyller ett syfte säger jag nu och river ut sidan

Vill inte sudda ut, vill inte tänka efter vill inte tjata

Hoppas på det bästa sluta gardera förbereda  för det värsta

Varför är allt i sin ordning på utsidan

Totalt förutsägbar

Utanpå kläderna

Utanför huset

Ute i dagsljuset
När jag är 105 gånger om kluven