Varma mackor

Vi stod i det trånga och skitiga köket i färd med att göra varma mackor i brist på ostördhet i lägenhetens resterande rum. Han öppnade kylskåpet. Jag stod i det kalla ljuset och plockade fram nödvändiga ingredienser, lade dem på köksbänken som var smal och mörkgrön med oregelbundna mönster jag inte lyckades få någon ordning på. Brydde mig inte om bäst-före-datum på något.

Han hade lämnat rummet och kom inom en minut tillbaka med en t-shirt som nog hade legat hopvikt länge i garderoben, över huvudet. Det tog några sekunder innan ansiktet kom fram igen och jag kunde se något annat än det toviga håret, som nästan var i klass med dreads. I trycket på tröjan kunde jag urskilja någonting med veganism och jag började undra om salamin jag tagit fram var vegetarisk eller ”riktig”.

- Är du vegan?

- Jag vet inte.

Och jag hamnade i chocktillstånd. Det var på något sätt så befriande att få ett sådant oklart svar på en så enkel fråga. Tittade upp på honom och fortsatte bre min macka. Han hade ju ost hemma.