En av dem som har någon

Våren nalkas och jag lägger alltmer märke till människor som parvis strosar runt på gatorna i Umeå. Kärleksparen tinar fram ur filmsofforna, tittar upp ur chipspåsarna och träder glittrande fram i solljuset med en svalkande Magnum Loving Kiss i den hand som inte är upptagen med att hålla en annans. Många drabbas årligen av ensamhet och avundsjuka just vid denna tid, eftersom också de vill vara en del av den där gemenskapen. Inte bara gemenskapen mellan de två individerna i ett förhållande, de vill även ta del av den gemenskap som det innebär att vara en av dem som faktiskt har någon.

Men varför är det så viktigt att ha ”någon” då? Alla behöver närhet, bekräftelse och stimulans, något vi får i samspel med andra levande varelser. Men vem säger att just en parrelation behöver vara den enda vägen till detta? Sexuell och känslomässig trohet är det som i allmänhet är högst uppsatt i ett förhållande, eftersom det är den som skiljer ett förhållande från andra relationer. Och otrohet är då det värsta tänkbara som kan ske. I i regel bryts relationen efter en sådan händelse. Om du misshandlas, våldtas eller blir hotad är det mer okej. Det tycker jag är fel; jag tror inte att löften är det viktigaste, snarare vad man gör och inte gör med eller mot varandra. Det är så synd att många stannar kvar i dåliga relationer, bara för att de inte vill vara ensamma.

Inte många reflekterar över alternativen till klichékärleken. Vi bara antar att det enda sättet att få närhet är att få någon att lova att hen bara kommer att vara nära just mig, tycker att den ultimata bekräftelsen ligger i att anses vara ”partnermaterial”, och har förväntningar på förhållanden istället för på personen som ska ingå där. Ett mål vi ständigt ska ha, är ett fast förhållande med någon av det andra könet. Det gör även att vi omedvetet och ständigt scannar av omgivningen för att se möjliga kandidater. Istället för att vara oss själva och se vilka som uppskattar det så anpassar vi vårt beteende och utseende efter vad vi tror att partnermaterial innebär för andra.

Du som kvinna, rakar du dig över hela kroppen året runt för att du känner dig ofräsch och okvinnlig annars? Och du som man, sänker du röstläge när du går utanför huset, för att låta manlig och bli respekterad? Har du kommit på dig själv med att titta igen på någon för att ta reda på personens kön? Vi beter oss tyvärr inte likadant i närheten av alla. Det är jätteviktigt för oss att utstråla vår sexualitet och vår status. Eftersom normen är heterosexualitet räcker det nästan med att förstärka sin könsroll, eller i alla fall inte avvika från den, för att utstråla att man är hetero. Att gå emot sin könsroll ses tyda på att man är homosexuell. Vår status mäts efter hur pass bra vi stämmer överens med samhällets syn på vad som gör en lyckad människa, och som jag skrev tidigare så är ett förhållande bland det mest önskvärda man kan ha i livet enligt den synen.

När du ser alla de där kärleksparen ute på gatan, tänk inte att de är bilden av lycka förkroppsligad eller att de är bättre än dig och har kommit längre livet. Dessa par av män och kvinnor som går tillsammans i det offentliga rummet, de kanske är lyckliga. Men för den skull ska du inte låta samhället bestämma över vad du ska göra med din kärlek eller vad som ska få just dig att må bra.