Horoskopen

Den som inte lyssnar men minns allt stannar alltid på samma plats, viskar tystare än alla andra men anstränger inte halsen alls, heter nåt som ingen vet i andranamn, tar andningspauser på terrassen ensam, går av i lägenheten, läser aldrig ut sina långa böcker, tar studielån fast det blir ångest då, bakar muffins och ger bort dem.

Hur ska bussen hinna fram så jag hinner läsa horoskopen innan tåget? Vågar inte möta blickar på personer som jag gillar mer än tillåtet, för samvetet väntar alltid tills nån klämmer sig (Det är inte svårt alls, det är bara att låtsas. Det är inte komplicerat, det är bara att fortsätta) i dörren. Insyn i framtiden, insikter genom spegeln. Vet ingenting längre. När det kommer upp: glöm bort det för det är aldrig samma sak flera gånger i rad.

Kan inte närvara i ögonblicket, inse att någon upplever det samtidigt. Funderar över existensen men inte tillräckligt frekvent. Känner ingenting men känner igen allting som händer. Det är samma muskler under samma hud under samma hand tre år efter. Det är inte en svår slutsats: jag har fastnat. Men det är inte komplicerat, det är bara att slå sig fram.